Finns inte så mycket intressant att berätta men jag känner ändå att jag behöver skriva av mig lite. Vad beror detta fanatiska bloggande på som världens människor drabbats av... är det ett skrik på uppmärksamhet eller är det en dagbok av en uppmålad fantasivärld du önskar du levde i och vill att andra också ska tro att du lever i... eller är det helt enkelt en vanligt dagbok från hjärat där du skriver på internet bara för att det är enklare än en penna och med ett plus då du kan koppla bilder till texten för att få starkare minnen då du senare återgår för att läsa igen.

Jag vet iallafall inte varför jag skriver, har bara ett måste ibland, då tristress uppstår eller då jag behöver få ut något i ord för att analysera och gå vidare.  För mig är detta ganska bra, för jag kan gå tillbaka och titta på vad som hände när, för jag har abslout inget minne av datum, dagar eller tid.

Har pratat med Ali i dag om att skissa upp en tass som enbart består av trampdynorna från Misse som gick bort. Jag vill ha den i verklig strl och tot. lagom stor så att den passar på undersidan av den högra handleden. Känner verkligen starkt för den, och för krabaten som jag förlorade. Fint minne.. och så gillar jag tatueringar som är snygga, i svart och genomtänkta, motiv som betyder något. Skulle aldrig kunna färga skinnet med en ros, sjöman eller ett päron... varför? It makes no sense to me.

Ska visa skissen då den är klar.

Fick tid på SkinArt den 2 maj, ugh länge dit, och inget tålamod har jag heller.

Har letat som en galning efter snubben som tatuerade min tiger på magen(som Ali också ritat på frihand), men har är tydligen ute ur bilden enligt rykten, skit tråkigt, han gjorde ett jävla jobb med den.

Nä nu ska jag ta mig i brasan och gå ned på stan för att hämta sushin jag beställt sen fortsätta med företaget så det blir av.

- Shit på deej - Ha en bra dag

Ja vem f*n har sagt att det ska vara lätt...